Obefintligt konsumentskydd för finansiell rådgivning

I Kalla Faktas program om "Pensionärsfällan" kunde vi se exempel på hur svagt konsumentskyddet är för de personer som blir utsatta för oseriösa, nästintill kriminella, finansiella rådgivare. Det är inte förvånande att det sker och det kommer tyvärr att fortsätta ske så länge finansmarknaden inte tar ett större kollektivt och individuellt ansvar för frågan.

Förtroendet hos allmänheten för finansmarknaden är väldigt låg och det handlar mindre om kompetensen hos de som arbetar på finansmarknaden utan mer om avsaknaden av moral och etik hos delar av finansmarknadens aktörer. Om vi antar att bristen på förtroende hos allmänheten beror just på detta så finns det ingen annan än just finansmarknaden själva som kan göra något åt detta!

Vi har idag Finansdepartementet som arbetar med utredningar och tar fram propositioner som ska förstärka konsumentskyddet. Finansinspektionen arbetar också med detta då FI:s uppdrag från riksdag och regering bl.a. är att tillse att vi har fungerande marknader samtidigt som det finns ett högt skydd för konsumenterna. Både Finansdepartementet och Finansinspektionen arbetar dock mestadels med proaktiva åtgärder som en del i ett fungerande konsumentskydd.

Hur ser då konsumentskyddet ut för de personer som trots de regler och förordningar som finns har blivit utsatta för vårdslös rådgivning? Finansinspektionen arbetar med att utöva tillsyn av de tillståndspliktiga bolagen men hinner inte med i den utsträckning man skulle behöva. Som konsument kan man också vända sig till Allmänna Reklamationsnämnden (ARN) som tar emot anmälningar och sedan ger en rekommendation till ärendet. ARN är inte en domstol och de seriösa aktörerna följer oftast rekommendationerna men det är långt ifrån säkert att de oseriösa gör det. Det är inte stor sannolikhet att man får rätt hos ARN. I december kom ARN med en rekommendation om ett av fallen i Kalla Fakta och där gick man på svarandens linje och ansåg inte att det var vårdslös rådgivning trots att ett bundet lån på 10 år såldes till ett par som var 79 år. I ett tidigare ärende: ARN 2009-10635, kom ARN fram till det motsatta med motiveringen – ”Rådgivaren borde ha avrått från en placering eftersom placeringen inte kunde vara till rimlig nytta för konsumenten med hänsyn till konsumentens ålder.”

Man kan alltid välja att gå till domstol men det är kostsamt då man också riskerar att behöva betala motpartens rättegångskostnader. Man kan även vända sig till Konsumenternas Bank och Försäkringsbyrå för att få råd hur man ska agera på bästa sätt.

När det gäller satsningar från finansmarknaden själv så finns bl.a. SwedSec Licensiering som skapades av Svenska Fondhandlarföreningen i början av seklet. Uppgiften är att tillhandahålla licensiering för personer som arbetar på värdepappersmarknaden. För att erhålla en licens så skall man genomföra ett brett kunskapstest och är man sedan anställd på ett bolag som är anslutet till SwedSec så kan man visa sin licens. En liknande verksamhet finns för försäkringsmäklarna, den bildades av Svenska Försäkringförmedlares förening och heter InsureSec. Det är självklart att utbildning och kompetens behövs för att lämna goda råd och lika självklart är det att rådgivaren får göra ett test för att bevisa sina kunskaper och få sin licens. Vad vi missar är dock att ett svart får är alltid ett svart får oavsett vilka licenser fåret har.

Tyvärr kan mindre nogräknade personer använda sig av sin SwedSec- eller InsureSec licens som en typ av garanti att man är en seriös aktör vilket inte alls behöver vara fallet. När man dessutom som försäkringsförmedlare lätt kan stänga igen sin verksamhet och öppna upp en ny om Finansinspektionen mot all förmodan får upp ögonen för ens verksamhet så är det ett perfekt bondfångeri för dagens ”Petterson och Bendel”. Något som Finansmarknadsminister Per Bolund har uppmärksammat i en debattartikel och uttalanden.

När vi för någon månad sedan träffade ett av Sveriges större försäkringsbolag som använder sig av externa rådgivare så ansåg detta försäkringsbolag att man har fullföljt sin uppgift vad gäller anlitandet av försäkringsförmedlare då man har kontrollerat att dom har sin licens. Att sedan bevaka och utöva tillsynen över dessa rådgivare är Finansinspektionens uppgift (vilket Finansinspektion, vi och många andra har konstaterat är en övermäktig uppgift). Dessutom i detta fall så fick försäkringsbolaget information om att försäkringsförmedlaren hade begått allvarliga fel men ändock underlåtit att agera gentemot sina kontrakterade externa förmedlare. Helt uppenbart var detta ett svart får trots sin licens. Vilket ansvar för konsument-skyddet tar då det stora försäkringsbolaget?

Vad kan då finansmarknaden göra för att själva i större utsträckning arbeta för ett bättre konsumentskydd och därmed också erhålla ett större förtroende från allmänheten?

Två konkreta åtgärder:

-   Självsanering: Bolag som har direktkontakt med t.ex. återförsäljare av produkter eller tjänster har mycket lättare än Finansinspektionen att se om det är en seriös eller icke seriös aktör och ska inte arbeta med de oseriösa! Skapa inte heller komplicerade finansiella produkter som kan användas på ett felaktigt sätt och om det är produkter som kan vara bra för några få, se då till att ta ett ansvar att det är dessa som köper produkten.

-   Skapa en stiftelse eller motsvarande som ger juridisk hjälp för de som har blivit utsatta för vårdslös råddgivning eller rena lurendrejerier, hela vägen till domstol om det behöves, Swedsec, Insuresec och ARN räcker inte.


Slutligen, ett tips på vägen till rådgivaren, ställ dig alltid frågan; Varför ger jag det här rådet? Är det för; kundnyttan, bolagsnyttan eller egennyttan? Är inte svaret kundnyttan först och främst så ska man inte göra affären utan t.o.m. avråda kunden.

Bobby Weijmar
Vd Adecla AB


Felaktig rådgivning

Finansmarknadens aktörer har oftast ett övertag vad gäller kunskap och information över sina kunder och det får inte missbrukas. Det finns ett regulatoriskt ansvar hos ett finansiellt institut att ta reda på all information från en potentiell kund och sedan ge hen rådgivning på bästa möjliga sätt.

De allra flesta finansiella institut är också vinstdrivande vilket inte är något fel i sig. Felaktig rådgivning är inte heller detsamma som dåliga råd. Det går inte att förutsäga framtiden.

Hur gör man om man tror sig ha blivit utsatt för felaktig rådgivning eller lurad?

  1. Kontakta någon person du litar på i din omgivning, helst någon med ekonomisk kunskap. Låt hen titta på den tjänst du har köpt och se om hen delar din fundering eller tro på att det är en felaktig rådgivning. Du kan också kontakta Konsumenternas Bank- och Finansbyrå för hjälp.
  2. Skicka e-post till din rådgivare där du förklarar vad du är missnöjd med och varför. Troligtvis vill rådgivaren att ni skall ses och ta då med dig din vän som också har tittat på rådgivningen. 
  3. I det fallet rådgivaren inte vill kompensera dig eller möta dig i dina önskemål så ska du skriva ett formellt klagomål som skall skickas till bolagets klagomålsansvarige. Du bör få svar inom 14 dagar eller annars bli kontaktad och informerad om hanteringen och när du kan förväntas få svar. 
  4. Om du inte fick något gensvar från den klagomålsansvarige så kan du anmäla ärendet till Allmänna reklamationsnämnden och/eller till domstol. 
  5. Anser du att det finansiella institutet dessutom har brutit mot gällande regler vad gäller finansiell rådgivning så bör du tipsa Finansinspektionen.


Några allmänna grundtips:

  • Var alltid två personer på möten med rådgivaren. 
  • Se till att få så mycket som möjligt skriftligt, via e-post eller vanlig post. 
  • Om något verkar för bra för att vara sant så är det troligtvis det också.


Länkar till att läsa mer:


Hur gör man om man som rådgivare vill undvika att ge felaktig rådgivning?

Fråga om du ger din rådgivning utifrån:

  1. Kundnytta
  2. Bolagsnytta
  3. Egennytta


Om du sätter kundnyttan först i prioriteringen så blir det inte en felaktig rådgivning. Enklare än så kan det inte bli.


Avdrag för finansiell planering

Det pågår nu parallella debatter om bl.a. provisionsförbud, bankernas agerande gentemot sina kunder och konsumenternas kunskaper om ekonomi. 

Oavsett vilken åsikt man har om provisionsförbudets vara eller icke vara eller om bankerna agerar ansvarsfullt gentemot sina kunder så är de flesta av oss överens om att konsumentskyddet bör stärkas. Det är inte ok att konsumenter idag blir lurade på dyra pensionslösningar, inlåsta i dyra finansiella produkter och att konsumenter fattar oöverlagda beslut som man inte förstår konsekvenserna av men som i många fall påverkar sin egen och familjens hela framtida finansiella situation.

Enligt Finansinspektionen, se FI:s pressmeddelande den 12 maj, är en del i lösningen för ett starkare konsumentskydd bättre kunskaper och provisionsförbud. När det gäller bättre kunskaper hos konsumenter arbetar Finansinspektionen själva med GillaDinEkonomi .
(Snälla Finansdepartementet, se till att anslå lite mer pengar till initiativet, för visst är det bara drygt en miljon ni har avsatt? Löjligt lite!)
Det finns fler sätt att öka kunskapen och där har vi alla ett ansvar.

När det gäller ett eventuellt provisionsförbud så har vi ett förslag riktat till finansdepartementet, FI, Regeringen och/eller Skatteverket som gör att ett provisionsförbud faktiskt kan fungera. Idag tror inte konsumenten att han/hon betalar för att få råd, det kostar ju ingenting!? Vid ett provisionsförbud kommer det att kosta att få oberoende rådgivning. Det är inte säkert att man är redo att betala för denna kostnad då man inte ser att man får en tjänst man inte redan tidigare har fått.

Vårt förslag är:
Inför ett tillfälligt eller permanent avdrag för kostnader vid finansiell rådgivning och/eller finansiell planering och där tjänsten är levererad av företag som har relevanta tillstånd från Finansinspektionen. Detta borde kunna genomföras relativt enkelt genom att man tillät ytterligare ett avdrag under Förvaltningsutgifter i inkomstslaget kapital.